Bungyjump

Bungyjump! Det är väl 30 år sen nu som denna nya fluga dök upp på den västerländska himlen! För alla oss som gick där och undrade vad det var vi egentligen saknade i livet kom nu äntligen svaret: Att slänga sig handlöst ut för ett stup med ett gummiband runt fotleden. Men vad var det här för något egentligen? Från Nya Zeeland sa de att det kom. Var det någon uttråkad företagsledare som hade suttit och skjutit gummiband vid sitt skrivbord och plötsligt fått en gyllene idé?

Det visade sig snart att det var en initiationsrit någon hade plockat upp. Ett närbeläget söderhavsfolk brukade, när pojkarna i stammen blev könsmogna, bygga ett skrangligt torn, och sedan fick pojkarna som ett mandomsprov kasta sig ut från tornet med en något elastisk lian kring foten. Det brukade gå bra.

Vårt moderna sekulariserade samhälle kan ibland framstå som så städat, som om det helt saknade religiösa föreställningar eller vanor. Men det här med att ta studenten, det är faktiskt vår initiationsrit. Fram till på torsdag har ni varit oansvariga, barnsliga , omogna pojkar och flickor utan förmåga att ta hand om er själva. Och från och med på torsdag är ni vuxna, mogna, ansvarsfulla och redo att ta er an era liv helt och hållet själva. Och hur det där går till, det kan man verkligen fråga sig. Men det är naturligtvis fråga om magi, precis som det ska vara med riter.

Men vad ska ni nu göra med era små liv? Fram till i övermorgon har allt varit givet, i tolvår har ni gått i skolan, det har funnits ett färdigt schema,  det har funnits ett facit för vad ni ska göra. En del små val har ni förvisso redan fått göra, men nu ställs ni inför något där inget egentligen är givet. I brist på annat går ni väl på måndag ner till Arbetsförmedlingen och frågar om de kanske inte har något jobb till er, det ska förstås inte vara för slitsamt, gärna bra betalt, gärna sena morgnar och förresten gör det inget om man kan gå hem tidigt också, helst ska det vara stimulerande och utvecklande och roligt också, ”jag har faktiskt gått natur - jaså inte det”.Vad jag menar är att det inte är så självklart det där, vad man ska fylla sitt liv med. Innan ni vet ordet av kommer ni kanske till och med sakna gymnasiets trygga tillvaro där gulliga små lärare går omkring som små tomtar och delade ut kluriga små prov. 

Att kasta sig ut i det okända är svårt. Och jag tror att det där ögonblicket ni står i nu, det där när inga val är gjorda än och där därför allt fortfarande är möjligt, det ska ni minnas och försöka återvända till med jämna mellanrum. Därför att det är så lätt att haka på något bara därför att det ger en en trygghet av något slag. Och det där hör man ofta, hur människor urskuldar sig för det liv de faktiskt lever, hur de liksom säger att det här gör jag bara i väntan på något annat, något jag egentligen vill göra. ”Jag jobbar lite på ICA nu, men egentligen tänkte jag läsa något med design, men jag vill vänta lite.” Och så går livet - på ICA. "Jag ska åka till Norge och jobba lite för det är kul att tjäna pengar". Och rätt vad det är är ni gifta med en norrman eller en norska. Det tomma livet, livet utan dagordning, det skrämmer oss. Som drunknande på havet kastar vi oss efter de livbojar som finns, de som gör våra liv till en historia med innehåll, mening och helst utveckling. Själv jobbar jag förresten lite extra som lärare sedan 22 år, men egentligen tänker jag bli författare. Bara om ni undrar.

Att vara ung har alltid varit svårt, och det är inte lättare nu än det har varit tidigare. Och om jag får bli allvarlig en kort stund, så tror jag faktiskt att det är svårare för er än det har varit tidigare. Det där nedflyttningsstrecket i samhället, det dras högre och högre upp och det är lättare att falla igenom och hamna under det, och både arbetsmarknaden och bostadsmarknaden är svåra att tränga in på utan rika föräldrar som ställer upp. Det sägs att er generation, generation y som den brukar kallas, längtar efter fast bostad, fast arbete och fasta förhållanden eftersom det är det som är svårt att uppnå och det ligger nog något i det. Det är inte heller så lätt att göra uppror mot en föräldrageneration som själv tror att de lever i någon slags förlängd adolescens och hänger sig åt någon slags mitt-i-livet-sturm und drang eftersom de också är drabbade av tidsandans oändliga hedonism. Den där ständiga jakten på lyckan, den där missnöjdheten, den där otillfredsställelsen som präglar våra liv och vår tid så tydligt, den materiella jakten, den påverkar oss på något sätt. Att det där ytliga livet bygger på en monumental brist på mening, det går ju att genomskåda. Men det finns något i själva den kraft med vilken reklamindustri och sociala medier sköljer över oss som faktiskt gör det svårare och svårare att greppa sitt liv - att göra livet till sitt. Bonjour tristesse -jag är en främling inför detta!

Men … det är egentligen nu som allting börjar. Nu har ni tagit examen i gymnasieskolan, men nu börjar livets skola. Och den är ofta mycket svårare, för där finns inga fastställda kursplaner, inga givna betygskriterier utan bara en relativ gröt bestående av mänskliga relationer och ombytliga omständigheter som man på något sätt ska lära sig hantera.

Men jag är ganska säker på att ni kommer vara lika duktiga på att hantera livet som ni har varit på att hantera skolan. Och belöningen ni står inför är den där känslan av att kunna stå på egna ben, att kunna klara sig själv. 

Det är en stor dag ni står inför. Och kom ihåg en sak: Njut av ögonblicket! Den kommer aldrig tillbaka den här dagen, sug märgen ur den! Det är den där dagen när allt står och väger, när ni både är barn och vuxna samtidigt, när alla möjligheter fortfarande finns, när inga val ännu är gjorda. Och ingen annan dag kommer mer tydligt tillhöra er, ingen annan dag kommer mer tydligt sätta er i centrum. Ert dop minns ni inte, ert bröllop lär ni få dela med en annan, och er egen begravning får ni inte vara med om. Det är den dagen som gäller! 

Så kasta er utför stupet! Släng er ut i livet! Och min stilla förhoppning är att några av alla de tankar vi har ägnat våra timmar tillsammans åt kan fungera som det där gummibandet som hjälper er att studsa tillbaka när verklighetens hårda klippor kommer rusande emot er.