Sommarlovsläget vägrar att infinna sig. Trots kompledigt i dagarna två - på något sätt ska skolledningen lösa det faktum att jag har jobbat mer än jag borde - så hamnar jag ideligen i små stressande uppgifter som måste lösas inför avslutningen. En envis förkylning och en trötthet bortom vanlig trötthet gör att allt mest känns eländigt. Allt som var tänkt att göras dessa två dagar ställs in, det ena efter det andra.
Som vanligt hade jag intecknat tiden från två håll - eller tre. Så fort en paus uppstår i rumtiden tror jag att jag ska kunna använda den till allt möjligt, och så blir jag besviken när tiden inte räcker till.
Det tar tid att ställa om. Man bär med sig ett berg av stress. Kroppen vägrar att ändra sig, det är som att den minns. Fyra arbetsdagar kvar.
Som vanligt hade jag intecknat tiden från två håll - eller tre. Så fort en paus uppstår i rumtiden tror jag att jag ska kunna använda den till allt möjligt, och så blir jag besviken när tiden inte räcker till.
Det tar tid att ställa om. Man bär med sig ett berg av stress. Kroppen vägrar att ändra sig, det är som att den minns. Fyra arbetsdagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar