Vår gymnasiechef har drivit igenom att även eleverna ska vara med och intervjua när skolan ska anställa en ny rektor. De olika rektorskandidaterna tvingas genomgå en hel process, både skolledning, fackföreningar och eleverna ska vara med och ställa frågor.
Vi har omröstning i klassen om vilka elever som ska vara med. Klassen är som vanligt tyst. Ingen säger något, ingen erbjuder sig att vara med. Men vid det här laget vet jag att jag måste gå runt helklasstystnaden och det går enkelt, några små manövrar, varje bänkrad får ta fram en kandidat, några namn skrivs upp på tavlan, någon får direkt en fråga om vem de tror skulle vara passande i situationen, jag avleder genom att plötsligt diskutera något annat, nämligen vilka frågor som man kan diskutera i en intervjusituation, och plötsligt har några namn strukits och kvar finns bara tre. En enkel lottdragning och det är två.
Det är precis de två som jag ville att det skulle bli. För jag vet att just de två kommer att växa i självförtroende med uppgiften. De hade aldrig erbjudit sig själva. Men nu är de stolta och glada över att ha blivit utvalda.
Vi har omröstning i klassen om vilka elever som ska vara med. Klassen är som vanligt tyst. Ingen säger något, ingen erbjuder sig att vara med. Men vid det här laget vet jag att jag måste gå runt helklasstystnaden och det går enkelt, några små manövrar, varje bänkrad får ta fram en kandidat, några namn skrivs upp på tavlan, någon får direkt en fråga om vem de tror skulle vara passande i situationen, jag avleder genom att plötsligt diskutera något annat, nämligen vilka frågor som man kan diskutera i en intervjusituation, och plötsligt har några namn strukits och kvar finns bara tre. En enkel lottdragning och det är två.
Det är precis de två som jag ville att det skulle bli. För jag vet att just de två kommer att växa i självförtroende med uppgiften. De hade aldrig erbjudit sig själva. Men nu är de stolta och glada över att ha blivit utvalda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar