Det är samma från person till person

"Det är olika från person till person." Det här uttrycket är nog mitt hatorituttryck, men samtidigt är det kanske den mest slitna frasen i dagens skola. Relativiseringen finns överallt. Sanningen går alltid att ifrågasätta, och det är när man gör det som man påstås vara kritisk.

Åsiktskulturen, det här att alla alltid tycker något om allting, ofta helt utan grund eller fackkunskap, är själva grunden för relativiseringen. Att inte ha en åsikt är liksom konstigt.

"Hur mår du?" frågade jag en gång en kompis. "Det är olika", svarade han. Den gången fungerade det. Jag skrattade, tyckte svaret var fyndigt, belyste en känsla som jag själv kände att jag hade haft många gånger, en motsägelsefullhet i världen. Olikheten innebar en nyansering.

Men så som relativiseringen fungerar idag innebär den snarare en förflackning. Ingenting betyder någonting längre för allting betyder lika mycket. Ingenting sticker ut och ingenting har något värde, för allt ärliga mycket värt, och den ena åsikten är lika god som någon annan.

Det är samma från person till person, alla har samma syn på relativismen, menar att man ska få tycka vad man vill och ha vilken åsikt som helst. Det kan man ju i och för sig få. Men det betyder inte att det inte finns fakta i målet. Och det betyder i sin tur att en del har fel.