Blomdoft

Tiden springer ifrån mig. Inläggen blir allt glesare. Det är maj. När jag blir pensionär ska jag njuta av maj. Jag ska göra som skomakaren och ta semester mellan hägg och syren. Då ska jag inte göra någonting, bara sitta i bersån och lukta på blommorna.

Jag märker inte ens att jag missar att skriva inlägg vissa dagar, plötsligt har det bara hänt. Jag tror att  maj är stressig för alla. I år är våren långsam, värmen dröjer, och på sätt och vis är det nästan skönt, för det ger en tid att ställa om mentalt. Jag pratade en gång med en man som kom från ett mer sydligt land och han sa att sedan han flyttade till Sverige hade livet blivit mycket stressigare, det var så mycket årstider, och varje årstid hade sina krav. Hemma där han kom ifrån var det alltid det samma, samma värme, samma tid.

Man tror hela tiden att det ska lätta. Man gör sig en slags illusion. Man lever i den illusionen för att det är enda sättet att kunna hantera allt. Dessutom är man mentalt slut. Så mycket har skjutits upp så länge. Aldrig har så mycket arbete skjutits framför någon av så få personer som jag ensam. De känslan är det man har. Man letar efter skrivbordet. Man tänker tanken att fredag i alla fall, då ska jag ta det lugnt. Kristi Himmelfärdsdag, så hette det - årets bästa högtid. Den kommer alltid när naturen är som vackrast och fruktträden blommar. Den blomstertid nu kommer men det är långt kvar.