Lyckan, var finns den? I det hamnar våra diskussioner om Mersault.Får han en lycklig död? För dör gör han väl? Inte ber han om nåd i alla fall. Han ber inte om någonting. Han är likgiltig, nöjd med havet, solen, till och med timmarna i cellen är uthärdliga därför att han kan titta på himlens skiftningar. Om han saknar något? Möjligen att få känna vågorna mot sin kropp.
Eleverna är insiktsfulla, lite häpna, lite betagna och berörda av den råa ärligheten, det nakna mötet med livet sådant det är oförställt.
En elev vänder på perspektivet. "Jag tycker han är chill, Mersault", säger han. "Det är så jag vill leva. Inte räkna dagarna, inte ta tiden, inte planera. Bara låta livet skölja över mig." Någon anmärker att Mersault är farlig. "Han kan ju göra vad som helst. Han kunde döda araben, nästa gång gör han något annat som bara faller honom in." Tankarna byts över bordet. Själv sitter jag och njuter och tänker att jag kanske inte är en främling längre.
Eleverna är insiktsfulla, lite häpna, lite betagna och berörda av den råa ärligheten, det nakna mötet med livet sådant det är oförställt.
En elev vänder på perspektivet. "Jag tycker han är chill, Mersault", säger han. "Det är så jag vill leva. Inte räkna dagarna, inte ta tiden, inte planera. Bara låta livet skölja över mig." Någon anmärker att Mersault är farlig. "Han kan ju göra vad som helst. Han kunde döda araben, nästa gång gör han något annat som bara faller honom in." Tankarna byts över bordet. Själv sitter jag och njuter och tänker att jag kanske inte är en främling längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar