Vårt jättelika projekt med att sambedöma och anonymisera alla uppsatser på de nationella proven i svenska är nästan färdigt. Det har varit en lång resa, men nu börjar vi skönja vad det är vi kommer att ha lärt oss av det hela.
Personligen tycker jag det har varit väldigt skönt att rätta anonyma texter. Det har gett mig ett lugn, och jag inser därför hur styrd jag vanligen är av den elevrelation jag har, när jag läser inlämningar av olika slag. Det finns en förväntan, både från min sida och från elevens sida, som styr bedömningsprocessen. Jag tror att jag tänker försöka hitta metoder för anonymisering även av mina egna prov.
Det har också varit intressant att se helheten, den övergripande nivån på texterna på skolan. Intressant förvisso, men också skrämmande. Resultatet är inte bra. Väldigt många har skrivit svaga texter och väldigt många, framför allt årskurs 3, kommer att bli underkända. Detta kan ha olika orsaker. Det kan fel på uppgiften, det kan vara fel på eleverna, men det kan också vara fel på undervisningen. Och det ju det senare vi kan påverka. Jag fruktar att många lärare inte har anpassat sin undervisning i svenska 3 till det som är kursens innehåll, nämligen att skriva vetenskapliga texter. Och i så fall är nog denna sambedömningsprocess ett brutalt uppvaknande.
Att diskutera med kollegorna har varit givande. Vi har kunnat se var vi skiljer oss åt i våra bedömningar, men totalt har nog erfarenheten varit att vi överlag tycker ganska lika. Men, att det i slutändan faktiskt är frågan om ett tyckande och tolkande, och att ett betyg kan skilja sig ett steg på grund av en lärare, det är också väldigt tydligt.
Så någon rättvisa kommer vi inte uppnå. Någon klarhet kommer det inte bli. Det är fortfarande konståkning och inte höjdhopp. Men vi har blivit lite bättre domare.
Personligen tycker jag det har varit väldigt skönt att rätta anonyma texter. Det har gett mig ett lugn, och jag inser därför hur styrd jag vanligen är av den elevrelation jag har, när jag läser inlämningar av olika slag. Det finns en förväntan, både från min sida och från elevens sida, som styr bedömningsprocessen. Jag tror att jag tänker försöka hitta metoder för anonymisering även av mina egna prov.
Det har också varit intressant att se helheten, den övergripande nivån på texterna på skolan. Intressant förvisso, men också skrämmande. Resultatet är inte bra. Väldigt många har skrivit svaga texter och väldigt många, framför allt årskurs 3, kommer att bli underkända. Detta kan ha olika orsaker. Det kan fel på uppgiften, det kan vara fel på eleverna, men det kan också vara fel på undervisningen. Och det ju det senare vi kan påverka. Jag fruktar att många lärare inte har anpassat sin undervisning i svenska 3 till det som är kursens innehåll, nämligen att skriva vetenskapliga texter. Och i så fall är nog denna sambedömningsprocess ett brutalt uppvaknande.
Att diskutera med kollegorna har varit givande. Vi har kunnat se var vi skiljer oss åt i våra bedömningar, men totalt har nog erfarenheten varit att vi överlag tycker ganska lika. Men, att det i slutändan faktiskt är frågan om ett tyckande och tolkande, och att ett betyg kan skilja sig ett steg på grund av en lärare, det är också väldigt tydligt.
Så någon rättvisa kommer vi inte uppnå. Någon klarhet kommer det inte bli. Det är fortfarande konståkning och inte höjdhopp. Men vi har blivit lite bättre domare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar