Utveckla, ge energi, vara en förebild, skapa förutsättningar, dela med sig och vara en god kamrat, gå i bräschen för, ta initiativ, få hela kollegiet att leva upp, en stämningshöjare… Vi talar förstås om en förstelärare.
Men … det behövs tydlighet i uppdragen, tid för utveckling, ett kollegialt tänk, förutsättningar att verka, och vi jobbar ju redan heltid, väl?
Men tillsammans ska vi skapa, utveckla metoder, finna nya vägar, nya pedagogiska metoder, nya nya, ja, kreativa miljöer.
Kanske är det till och med så att vi står vid ett historiskt vägskäl.
Har alla rektorer blivit frikyrkepastorer? Det ligger något av en känsla av frälsningsmöte över vad skolan ska åstadkomma när man hamnar på möte med kommunala utbildningsstrateger eller skolledare. De rättar till kjolen, stryker en slinga hår ur ansiktet och säger: "Ta en godis och gå ut och diskutera med din kollega." Och sedan lite senare: "Visst har det varit en fantastisk eftermiddag, ett avstamp, nu är vi på väg."
Vi är duktiga idioter allihop i skolans värld. Men vi håller inte på med det som är väsentligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar