Skolverket har infört en ny tjänst som heter förstelärare, eller möjligen förste lärare, jag är osäker på vilket. I vilket fall innebär den att staten gör ett tillägg på 5000 kr/mån i vederbörandes lön och sedan är det upp till skolorna att utforma ett uppdrag. Vissa förslag på vad som skulle kunna komma ifråga som ett försteläraruppdrag anges, men en viss frihet finns för varje huvudman i utformningen av det hela.
Det här är naturligtvis en källa till avundsjuka, 5000 kr/mån är rätt mycket pengar. En del har sökt men inte fått, andra har inte sökt fastän de kanske skulle kunna komma ifråga, av stolthet eller solidaritet eller allmän avoghet mot själva företeelsen.
Det blir därför ganska bra om det finns konkreta arbetsuppgifter pålagda förstelärarna (för de är trots namnet flera, faktiskt ganska många om man ska vara ärlig). Om det finns ett uppdrag så finns det åtminstone något som motiverar det ohemult stora påslaget.
På vår skola har skolledningen gjort det enkelt för sig. Gamla uppdrag som tidigare gav extra betalt, som ämnes- och programansvar, har plockats bort, och i stället har dessa lagts på förstelärarna. Det är bara det att inget av de här uppdragen gav ett så stort påslag som 5000 kr/mån så fortfarande kvarstår någon slags rättviseproblematik.
Politiskt var tanken att detta skulle vara en karriärstjänst som motiverade lärare att jobba hårt på sin förkovran. Men eftersom varje huvudman själv bestämmer hur det hela ska utformas, så finns det en uppenbar risk för nepotism och rättning i ledet. Den som ställer upp på skolledningens vision av hur skolan ska utformas kommer förstås i första hand ifråga.
Själva namnet är också ett problem. Om någon är förstelärare, så blir ju alla andra sekundära. Eller som en kollega uttryckte det, "själv siktar jag på att bli trettiosjundelärare". Huvudlärare hade varit ett bättre namn. Det hade inte gjort alla andra till axellärare eller skuldrelärare.
Så tiderna förändras. Men de kommer att förändras igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar