Som att vända en atlantångare

Hur åstadkommer man förändring i skolan?

På min skola har jag en känsla av att många lärare går omkring med en slags inre vrede i sig. Det är som att det finns ett berg av lagrade oförrätter som de har blivit utsatta för som ligger och kokar i dem. Av anständighet och för att inte stöta sig med kollegor försöker de flesta av dem att hålla tillbaka allt genom att hålla sig passiva. Men skrapar man lite på ytan, ger dem en lite känslig fråga, ställer dem mot väggen och avkräver något slags ärligt tyckande, exploderar de i en ström av vrede riktad mot skolledare, politiska reformer eller Skolverket, allt tecken på ett allmänt förfall som de envist och heroiskt själva försöka motstå. Den där passiviteten är passivt aggressiv.

Det är oftast äldre lärare som beter sig så här. Hur orkar de med, kan man fråga sig, att gå omkring så här dag ut och dag in, med allt det här inom sig, med bara en längtan bort från alltihop? Till dels finner de stöd hos varandra, och då infinner sig det stora gnällets årstid. Då kan man höra ändlösa samtal där de utgjuter sig över odugligheten hos allt och alla. Men det där är en bräcklig gemenskap, för det är en gemenskap som bara bygger på att ha en gemensam fiende, inte en gemensam grund. Så snart tvingas de tillbaka till sin ensamhet.

Räddningen blir den egna undervisningen. I mötet med sina elever och klasser kan de få bestämma helt själva. Där kan de få bygga upp det som är så som de själva önskar det. Allt utom den egna undervisningen blir därför fientligt. Möten, samordningar, utifrån kommande krav på gemensam policy eller liknande, allt detta är ett hot. Kvar är den egna undervisningen, kärnan, det enda de lyckats hålla rent från alla dumma skolreformer och galna pedagogiker. Där är de suveräna härskare i ett eget rike, kungar i sitt Lilliput.

När en pedagogik som formativ bedömning då kommer, en metod som riktar in sig på själva kärnan, på undervisning själv, och som i arbetet mot en förbättrad skola kräver att man delar med sig av hur man gör, själva det grundläggande i undervisningen själv, då kan man utan att överdriva uppleva ett visst motstånd.

Så hur åstadkommer man förändring i skolan? Det är ett tålamodskrävande arbete, det kan man lugnt säga. Det kräver en viss ihärdighet och ett visst mått av fingertoppskänsla. Men om man fortsätter att styra åt samma håll tillräckligt - så kanske...