Jag får in ett elevarbete som gör mig lycklig. Det finns en noggrannhet i detaljerna, ett genomförande från början till slut som visar på omsorg och eftertanke. Det känns som om det jag har sagt har nått fram, att all den kunskap jag vill förmedla har gått in.
Eller också är det bara ett tecken på att eleverna har anpassat sig efter mina direktiv. I skolan ger man uppgifter, man lägger ut en mall men lämnar ett litet utrymme över till kreativitet och nya tankar. Ibland kommer det ängsliga uppgifter tillbaka, där eleverna mer verkar ha letat efter hur de tror att jag vill att det ska vara än efter ett sätt att göra uppgiften väl utifrån sina egna förutsättningar.
Hur tillrättalagt vill man att det ska vara? Jag tror att jag hela tiden försöker uppmuntra till kreativitet, till ett utrymme för eget tänkande och skapande. Men ibland undrar jag. När tankarna bara byts fram och tillbaka, vad är det för slags inlärning vi ägnar oss åt då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar