Det naturvetenskapliga programmet har av någon obegriplig anledning högst status på våra skolor, det drar till sig den bästa eleverna och ofta når eleverna där de högsta resultaten. För många lärare, framför allt inom de naturvetenskapliga ämnena, är detta en hierarki som underblåses och poängteras. De betraktar sina egna elever som bättre ur alla aspekter.
Med en viss självklarhet kan man nog säga att det i ämnen som matematik ligger något i det, de som söker sig till naturvetenskapliga och tekniska program är förstås de som i första hand är intresserade av matematik. Men om man går utanför matematiken till de ämnen där jag undervisar är det svårt att upprätta denna kvalitetsskillnad. När vi gjorde vår diagnos i svenska i årskurs 1 var resultatet väldigt jämnt mellan alla de teoretiska programmen och högst resultat hade faktiskt en teknikklass.
Vad man dock kan säga är att viljan att studera på ett naturvetenskapligt program ofta är jämförelsevis god. Eleverna gör sina läxor i högre grad, det är färre som strular, och uppgifterna kommer in i tid för det mesta. Kanske är det så att de naturvetenskapliga eleverna under gymnasiets gång blir duktigare än andra program, just därför att de jobbar hårdare?
Det är ju en intressant tanke, och delvis är den nog sann. En god studiemiljö, elever som sporrar varandra, ett visst hävdelsebehov och tävlingskänsla som både kan vara positiv och negativ, allt detta finns på det naturvetenskapliga programmet. Men tanken håller inte riktigt. På andra program finns också detta till viss del, och på samhällsprogram, teknikprogram och andra program övar man sig mer på andra saker när naturvetarna har sina kemilabbar, och därför blir det helt enkelt olika kompetenser som utvecklas.
Det naturvetenskapliga programmet särskiljer sig därför inte genom en högre kvalitet generellt sätt, i varje fall inte på en kommunal skola som denna, utan genom urvalet av elever.
Det naturvetenskapliga programmet drar till sig de udda och lite blyga typerna, de som inte behöver ha högst social status i ungdomskulturen eller som behöver hävda sig genom att följa med de senaste trenderna. Den sociala förmågan kan i bland vara lite eftersatt, ofta är det tysta klasser där diskussionsviljan är låg på lektionerna. De duktiga flickorna med hög ambitionsnivå, hård press på sig själva och risk för aneroxia är en annan grupp som i hög grad återfinns på det naturvetenskapliga programmet. Och nu under senare år har en tredje grupp blivit välrepresenterad, nya svenskar med höga ambitioner och press hemifrån på att bli läkare eller tandläkare eller något annat högstatusyrke.
I slutändan kan man ändå säga att det naturvetenskapliga programmet blir både en liten smältdegel av ganska olikartade människor, och dessutom ett litet reservat för de oliktänkande, de udda och annorlunda. Det blir kanske inte en socialt så dynamisk miljö alltid, men det är högt i tak och man har rätt att få vara sig själv.
Jag gick själv på den naturvetenskapliga linjen en gång i tiden när dinosaurierna fortfarande gick på vår jord. Mina minnen från den tiden är delvis annorlunda. De naturvetarklasser jag gick i (det var två olika) utmärkte sig framför allt genom att det fanns väldigt spännande människor i dem. Studieförmågan och studieviljan var förvånansvärt låg. Men det fanns en dynamik, en lite revolutionär anda, en ifrågasättande attityd, ett självförtroende och ett driv som jag uppfattade som väldigt positiv. I ingen av klasserna lyckades vi etablera något som ens liknade en klassgemenskap.
Hur mycket av det där som var något tidstypiskt och hur mycket som handlade om att min skola var en förortsskola under den period när miljonprogrammet gjorde förorterna till något som bäst jämförs med Vilda Västern, en smältdegel av människor utan gemensam bakgrund som förts samman på en helt nybyggd plats, det låter jag vara osagt. Men något har hänt. Den gemensamma basen är de udda individerna. Skillnaden är dagens brist på utmaning och ifrågasättande.
Jag saknar en viss uppstudsighet hos mina elever. Jag skulle vilja bli utmanad oftare och mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar