En elev dröjer sig kvar efter lektionen. Det är hela världen som står på spel. Det är vart-är-jag-på-väg-egentligen som möter vad-är-det-här-livet-vi lever-för-något och om-du-bara-visste-vilka-drömmar-jag-har.
Men drömmarna är välkända, det är jag-vill-bli-rik-drömmen och det enda som är lite speciellt med den drömmen den här gången är jag-vill-skänka-mycket-pengar-aspekten.
Det är många unga som har den drömmen, jag-vill-bli-rik-drömmen eller ibland jag-vill-bli-känd-drömmen för även om de nästan är samma dröm är de inte riktigt samma dröm. Och det finns väldigt mycket i det som är meningsskapande i ungdomars liv som handlar om just den materiella lyckan, och den materiella lyckan tar sig formen av exklusiva fester, dyra hotell, extraordinära gym med extrema kroppar, dyra drinkar, snygga kläder, snabba bilar. Mer än så är det inte, det är en väldigt ytlig dröm, det finns inget mer där bakom, det är bara just detta. Det är en inbjudan till en fest som ständigt pågår där inträdeskravet är pengar. Men de pengarna kan du tjäna, inte genom att arbeta eller studera, utan genom att vara vacker, exponera din kropp, sjunga, dansa, göra något som är extraordinärt och som gör att strålkastarfokuset hamnar på dig.
Så då gör de små försök, lägger ut bilder på sig själv, hoppas på fler följare, fler läsare, fler människor som ska se dem, för där borta någonstans - i drömmen - finns rikedomen, livet de drömmer om, den förespeglade lyckan. Det är så den ska nås, bara genom att finnas, bara genom att synas, där är den, drömmen-om-att-bli-upptäckt. Aldrig någonsin tidigare, inte ens på 1950-talet, har drömmen om att bli upptäckt varit starkare.
För det händer ju hela tiden. Blondinbella, Kim Kardashian, vad har de för egenskaper egentligen, vad har de gjort egentligen? Ingenting, de bara är, de bara finns, plötsligt blir de upptäckta, plötsligt är de kända, plötsligt är de rika, plötsligt hamnar de i fokus i det ständiga flödet. Det är det ständiga flödet som ger möjligheten, tekniken, nätet med alla dess kollektiva beteenden.
Så varför ska jag göra läxan? Jag lägger ut en bild på Instagram och drömmer min dröm, drömmen om att bli rik, drömmen om att få vara med på festen. Den pågår hela tiden, jag missar den hela tiden, vad gör jag här, vem är den där läraren som pratar, vad har han med mitt liv att göra?
Och vuxenvärlden, vad vet den? Den vet absolut ingenting, för den har ett annat ideal. Den säger att festen är ytlig, men samtidigt ägnar den sig åt att tjäna pengar, tillräckligt för att få vara med få festen åtminstone några veckor i livet, få dricka paraplydrinkar på stranden i ett främmande land medan solen skiner, få gassa i lyxen vid en poolkant någonstans. Vuxenvärlden är förljugen, den spelar upp någon slags B-version av den egentliga festen samtidigt som den säger att festen inte är intressant.
Så vad säger jag till min elev? Jag säger "du flyter ovanpå, sätt ner foten." Bestäm dig för vad du vill. Bestäm dig för vart du är på väg. Men min elev är kvar i drömmen, låter tiden rinna mellan fingrarna, slösar sitt liv. Och vi kommer inte längre. Men samtalet pågår. Samtalet pågår fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar