Vi måste vara snällare mot varandra

Jag blir tilldelad ett vikariat på Barn- och fritidsprogrammet. En lärarkollega har fått stanna hemma med sina influensasjuka barn. Det är så det är i dessa tider, själv är jag också förkyld och går på knäna, men the show must go on.

Det är roligt med eleverna på BF.  Det finns inga mer spontana elever. Alla vill ha hjälp hela tiden. Alla vill ha mänsklig kontakt. Alla vill bryta närgränsen, veta vem man är som person. Det är som att ha en klass hundvalpar.

Eftersom min tjänst för närvarande till största del består av undervisning på de högpresterande teoretiska programmen känns avbrottet välkommet, som ett studiebesök i verkligheten. Det är så ängsligt ibland bland flickor med betygshets målat i pannan, så rädda för att göra fel eller att göra bort sig. Som om alla bevakade varandra. Den sociala kontrollen i en klass kan vara stenhård.

Uppgiften Barn- och fritidseleverna har fått är att skriva en insändare eller en debattartikel. En flicka har valt ämnet "Det är för hård press på ungdomarna".  Jag ifrågasätter hennes ämnesval och frågar henne vad det är hon egentligen hävdar. En debattartikel måste komma fram till en slutsats, försöker jag säga, den måste hävda något. Det bli en bra diskussion och flickan inser att hennes ämnesval snarare leder mot en utredande text än en debatterande, men när jag kommer tillbaka till henne en stund senare håller hon på att byta ämne helt.

"Det var inte det som var meningen", säger jag,  "det är ett bra ämne, men du bör leda det fram till någon form av en åtgärd." Flickan bredvid lägger sig i, och en diskussion kommer igång. "Vad är det du menar egentligen när du säger att det är för hård press på ungdomar?" frågar jag. Diskussionen glider från kroppsfixering till skolprestationer och social kontroll, att göra rätt saker, att ha mist sin oskuld och ha varit full och våga göra allt det som förväntas, att ha rätt vänner, att kunna köpa de rätta sakerna och få tillräckligt många"likes" på Instagram när man lägger upp en Selfie. Det är allt det här som oroar.

"Men vad ska vi göra åt det då?" frågar jag, och flickan letar desperat efter ett svar.

"Vi måste vara snällare mot varandra", säger hon till sist.

"Skriv det då", säger jag till henne, "skriv en text om att vi måste vara snällare mot varandra."