Vi återvänder till Flanderns Fält. Det är för 100 år sedan. Knappt kan man höra lärkorna sjunga för granaternas krevader, som det står i dikten av överstelöjtnant John McCrae från den 3 maj 1915. En majdag för 100 år sedan. Någon tittade upp och såg en lärka, eller också inte.
We are the dead, Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved and were loved, and now we lie,
In Flandern Fields
Vi är de döda. Jag visar en bild på 72 000 namn av döda på ett minnesmonument vid Somme-fronten. Historia går ut på att levandegöra, tänker jag, och berättar om fotbollsmatcherna i No man's land under julen 1914. Eleverna tittar storögt på mig. Jag vet inte om jag når fram förrän jag två timmar senare hör dem prata om lektionen i korridoren när jag passerar. Jag ler och passerar.
Ibland kan man höra sig själv gå förbi på andra sidan väggen eller hur det nu var Tranströmer skrev.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar