Bo Rothstein har skrivit en betraktelse om det manliga utanförskapet som håller på att skapas i vårt samhälle. Det är allmänt känt att det går bättre för flickorna än pojkarna i den svenska skolan. Flickorna klarar sig bättre, arbetar hårdare, får högre betyg och lägger beslag på merparten av högskoleutbildningarnas platser.
Bo Rothsteins poäng är att i det långa loppet kommer det här att innebära att det kommer bli brist på män att gifta sig med och bilda familj med. Rent statistiskt finns det en tydlig tendens att kvinnor väljer att gifta sig med män som står högre i samhällshierarkin på ett eller annat sätt än dem själva. Så då kommer en allt större manlig grupp känna ett allt större utanförskap. Unga män utan utbildning kommer bli dubbelt ratade, både på arbetsmarknaden och på äktenskapsmarknaden.
Och enligt Bo Rothstein kommer ett sådant samhälle att bli ganska otrevligt att leva i. Den kultur som dessa ratade män kommer att leva i kommer att i allt högre grad stå i motsats till den kultur som kvinnorna lever i. I viss mån har vi redan sett detta gap, denna ökade splittring i samhället uppenbara sig. Valresultatet är om inte annat ett tecken på denna ökade skillnad i livsstil och kulturkonsumtion.
Det finns ju en del invändningar man kan göra. Man kan ju till exempel tro att det i ett sådant framtida samhälle blir stora förändringar i hur partnerval och liknande går till. Vi har ju redan en kronprinsessa som valde sin gymtränare till fiancé för att ta ett tacksamt exempel. Och man kan ju hoppas att nya mansideal kan växa fram som förändrar attraktiviteten hos männen. Kanske blir det en man som visar upp god förmåga att vara hemma med barnen som blir attraktiv på 2040-talet.
Det är alltid svårt att sia om framtiden. Men Bo Rothstein lyfter ändå fram något väsentligt. Vad kan skolan göra för att se till att pojkarna klarar sig bättre?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar