Våndan inför dagens lektioner var stor, ett biobesök var inplanerat kvällen innan och den planering som behövde göras hanns inte med. Delvis blev det lektioner på uppstuds, jag hade börjat samla mina gamla tankar om marxism till en lite bättre genomgång, men det hanns inte med, så det blev kladdiga bilder på tavlan och ett lite lätt forcerat engagemang eftersom jag inte var helt på det klara med vad jag skulle säga härnäst, och därför inbjudan på inbjudan till en diskussion för att få en andningspaus och tänka efter, men diskussionerna uteblev för det mesta och ersattes av vissa faktafrågor som i och för sig var roliga: "Vad menar du egentligen med basen?", "Vad betydde bruksvärde?", "Sa du att det var alienation det hette?", "Hur stavar man till Erst kommt das Fressen, dann die Moral?"
Man kan göra det så mycket bättre, jag vet det, och det irriterar mig lite, men eleverna gick från lektionen storögda och något förvirrade och det var väl det som var meningen. En och annan kom fram och ville prata lite efteråt. Det där med Marx är väldigt konstigt nu för tiden.
Själv upplever jag ju en marxistiskt hållen kritik av kapitalismen som relevant i våra dagar, även om jag lika lite som någon annan har några vettiga alternativ att erbjuda till en kapitalistisk marknadsekonomi. Och jag menar att mycket av det som är allmängods inom nationalekonomi faktiskt har sitt ursprung i Marx tankar. Fastän han inte gillade marknadsekonomin var det få som förstod den bättre än vad han gjorde. Så det är spännande saker som öppnar upp sinnet och vänder på perspektiven.
Jag kommer ihåg min kollega A, han brukade säga att vår uppgift som lärare inte i första hand var att ge eleverna kunskap utan att ruska om deras invanda tankar. Han betonade det öppna tänkandet i läraruppdraget, att kunskapen inte skulle ha ett nyttovärde utan även ett existentiellt värde, att den skulle få eleverna att växa som människor.
Om man tänker sig en historiekurs som bara en nyttosak, som en chans att vinna pengar i Jeopardy eller som ett slags kulturellt kapital för att inte göra bort sig på middagsbjudningar, då blir det rätt meningslöst. Men om man ser den som något som faktiskt ger en människa en rent existentiell omvärldsorientering, en förmåga att förhålla sig till den värld hon är utkastad att leva i, ett verktyg i den postmoderna ökenvinden, då blir allt så mycket intressantare.
Och även om inte eleverna har det förhållningssättet, de befinner sig mitt emellan en mattelektion om integraler, de senaste bilderna på Instagram och proteindrycken efter träningspasset på håltimman, så är det absolut nödvändigt att jag har det förhållningssättet. Annars kan det kvitta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar