Jag delar upp provet på 1800-talet i två. Det första handlar om att plugga in 100 fakta om 1800-talet. Jag har gjort en lista på 100 saker som jag tycker är viktiga. Först ska eleverna lära sig dessa.
Det andra provet ska innehålla två eller tre essäfrågor, feta frågor som det heter i den moderna pedagogiken. "Hur förändrades kvinnans ställning under den här perioden" eller "vilken roll spelade nationalismen som idé för den politiska utvecklingen", den typen av frågor.
Vilken är tanken, varför gör jag så här? Elever idag har väldigt svårt att motivera sig till att plugga. Själva sättet kursplan och betygskriterier är skrivna på kan nästan sägas vara en slags anpassning till hur man ska kunna bedriva en historiekurs utan att behöva ägna sig åt faktainlärning. Det handlar om att förstå och förklara, kunna sia om framtiden eller beskriva hur historia har använts.
Det är det stora tyckandets tid vi lever i. Det är tyckmaskiner eleverna ska bli, inte kunskapsbärare eller faktalärda. Någon som en gång tyckte att det var meningslöst att lära sig något har skrivit en kursplan för att ingen annan ska behöva utsätta sig för meningslöst utantillinlärande. Ytterst finns något slags nyttotänkande angående kunskap, den ska i slutändan vara användbar till något. Egenvärde har den aldrig.
Men att tycka något utan att kunna något, det är det som är den verkligt stora meningslösheten. Faktakunskapen och förståelsen är kommunicerande kärl. Faktakunskaperna är nödvändiga för att nyanserna ska framgå, för att svaren ska sluta att vara förenklade och propagandistiska.
Jag gör ett försök att komma åt det med mina dubbla prov. Om det kommer att göra eleverna nytta, det vet jag inte. Historieundervisning är att skriva i vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar