Det skrapas med hovarna i spiltan, det städas och mockas i stallet. Myndigheten själv är på väg och ska kontrollera oss. En viss nervositet märks hos både den ene och den andre, både i ledningen och bland medarbetare. Dokument och planer läggs på plats och uppdateras. Utvecklingsgrupper tillsätts för att ligga steget före. De åtgärder man gissar att Skolinspektionen kommer att föreslå vill man gärna redan ha påbörjat.
Eftersom mängden skolor i landet är mycket större än vad Skolinspektionen förmår att kontrollera görs ett förarbete som ligger till grund för vilka 20 % av skolorna som väljs ut för inspektion. Förarbetet bygger på tre saker. Dels kontrolleras betygsstatistiken. Hur många av eleverna har ett fullständigt gymnasiebetyg fyra år efter att de började gymnasiet? Dels ställer man ett antal frågor till eleverna i en enkät som handlar om studiemiljö och liknande. Och sedan får lärarna också fylla i en enkät där de yttrar sig om hur skolledningen fungerar.
Vi tycker det är lite märkligt att vi har blivit utvalda, på det stora hela arbetar vi på en välfungerande skola. Men vår rektor har gått igenom svaren på enkäterna och lokaliserat tre områden som han tror är våra brister och själva anledningen till att de kommer och undersöker just oss. Ett av dem är det bristande förtroendet för skolledningen. "Det är jag själv som ska svettas", säger rektor Z och ler illmarigt.
Man kan förundras över denna tilltro till enkäter. När vi sitter på möte är stämningen god mellan medarbetarna. Själv gillar jag min chef, men jag vet att inte alla är lika nöjda. Men det är ungefär som det brukar vara på skolor. Ingen är populär hos alla. Lärare är ett kritiskt släkte. Förmodligen är det så negativa resultatet i enkäten en konsekvens av den så kallad toalettparadoxen.
För några år sedan drabbades vår skola av stora nedskärningar. Det var en negativ känsla bland både personal och elever. Elevenkäterna där eleverna beskrev vad de tyckte om lärarna, skolledningen, studiesituationen och studiemiljön gav nattsvarta siffror. En av frågorna handlade om skolans toaletter. Eleverna var mycket missnöjda med skolans toaletter.
Det var bara det att denna enkät gjordes när skolan precis var nyrenoverad. Toaletterna var fantastiskt fräscha, så fräscha man kan begära på en skola. Städningen fungerade oklanderligt. Ändå tyckte eleverna att toaletterna var förfärliga.
Toalettparadoxen är det faktum att en negativt sinnad person som fyller i en enkät kommer att tycka att saker och ting är dåliga oavsett hur de egentligen är. Den egna grundupplevelsen färgar av sig på alla frågor.
På vår skola arbetar ett antal lärare för vilka negativismen är en slags livsluft. Egentligen har de det väldigt bra, men att erkänna det vore något som i det närmaste skulle innebära en slags identitetsförlust. De är av gammal vana negativt ställda till all form av skolledning, och de har under de senaste tio åren bytt chef kanske sju gånger, så att det nu har kommit någon som verkligen försöker göra sitt jobb är inget de har brytt sig om att notera. Man kan med rätta ställa sig frågan vilken form av skolledning som skulle göra dem nöjda.
Det är naturligtvis förödande att ta ifrån någon människa dess upplevelse och påstå att man själv vet bättre än den hur dess situation egentligen är. Jag vet att jag gör mig skyldig till det här. Men visst är det lite fascinerande att Skolinspektionen grundar sina observationer på dokument och inte på observationer i första hand? Och att dessa dokument i huvudsak består av enkäter. Som ni förstår är jag ingen stor vän av enkäter.
Kanske tänker man då att det är tur att de åtminstone grundar sina förstudier även på statistik, nämligen betygen. Men också här råder stora risker för att det blir fel. Jag kan sätta vilka betyg jag vill utan att det händer något. Ganska länge skulle jag kunna hålla på och sätta alldeles för höga betyg eller alldeles för låga betyg utan att någon skulle observera det eller reagera nämnvärt. Och detta innebär att en skola där antalet F är stort faktiskt kan vara en sund skola, i den meningen att lärarna där faktiskt sätter de betyg eleverna förtjänar i högre grad än på en annan skola där betyget F lyser med sin frånvaro.
Tur då att det finns nationella prov som åtminstone skapar någon fast punkt i tillvaron. Nja, säger jag. Till övervägande del är det jag själv som rättar mina nationella prov. Om jag vill sätta högre betyg skulle jag medvetet kunna rätta dem fel så att de fick högre betyg än de förtjänade. Visst, kontroller görs när det gäller det här, men de är av naturliga skäl ganska sällsynta.
Så jag tycker det är ganska kul att det skrapas med hovarna i spillran, att det städas och mockas i stallet. Jag hoppas jag blir kallad till intervju. Det vore intressant. För kanske är det dags för en Skolinspektionsinspektion?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar