Byråkratin dominerar årets första skoldag. Det handlar om rapporteringar inför utvecklingssamtal, frånvarorapporter och varningar, nya lagar för särskilt stöd. Allt ska förenklas men allt är ganska krångligt ändå.
Den mänskliga hänsyn som hela tiden tas vid frånvarohanteringen är humanistisk och fin på sätt och vis, men samtidigt förmodligen fullständigt kontraproduktiv. Genom samtal, genom hänvisningar till kurator och syster, ska alla individuella fall belysas och man ska lyckas värdera om frånvaron har en giltig orsak eller inte. Allt detta sätter massa människor i arbete och ger alla ett intryck av att vi tar hand om eleverna.
Men kanske är det så enkelt att eleverna skulle vara mer behjälpta av en skola som var helt indifferent. Om det bara fanns två lägen, antingen är du här eller också inte, och skälet till frånvaro var helt ointressant, så skulle förmodligen resultatet bli ungefär det samma. Eller hemska tanke, då kanske eleverna i högre grad skulle komma hit, eftersom det inte fanns några förmildrande omständigheter.
Ibland försöker vår skola anstränga sig för mycket. Den vill så väl. Men det blir så fel.
I morgon kommer eleverna - tack och lov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar