Eleverna har redovisningar i etik. Två flickor står framför klassen och berättar om planetens prekära läge och lägger moraliska aspekter på våra handlingar. De har lärt sig ord som antropocentriskt, biocentriskt och ekocentriskt. De diskuterar det moraliska eller omoraliska i att flyga till Thailand, äta kött, köpa billiga giftbananer eller ta sin lilla bil de två kilometerna till jobbet. De diskuterar om medvetenhet är en förutsättning för ett moraliskt handlande, och om någon över huvudtaget i vårt samhälle och vår tid längre kan påstå att den är omedveten.
Plötsligt mitt i redovisningen brister det för en av flickorna. Hon blir riktigt tvärförbannad. De har lagt ut en fråga till klassen. Folk gör som folk gör mest, de väger för och emot. De diskuterar och analyserar. Men för henne räcker det inte. Hon snäser av dem, visar en attityd som hon har inte gjort tidigare någon gång vad jag har sett.
Den där ilskan gjorde min dag. För i den fanns ett litet hopp för min egen alltför tillbakalutade pessimism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar