Impressioner

En dag är full av intryck. De kommer här, några av dem, huller om buller.

En städare ber om lov att få städa vårt kontor. Vi skyndar ut. Senare på lunch hälsar jag på honom och han ler glatt igenkännande, liksom nerifrån.

En rektor berättar om hur hennes släkt har bott i samma trakt så långt släktforskningen kan komma. Och nu har hennes son köpt hennes eget föräldrahem. Vi pratar om rötter och ursprung och vad det innebär.

Min kandidats dialekt slår igenom och visar på hans förortsursprung. Han säger riktigt tydliga Viby-i:n, som inte passar vare sig till hans utseende eller stil. Han presenterar sig för en klass, både lite lojt, försiktigt och samtidigt självsäkert.

En elev som håller tal börjar rodna på halsen av nervositet. Det sprider sig som ett eksem. Men alla som ser det låter det bara vara, eleven stångar sig igenom sitt tal med bravur och vinner över nervositeten.

En kollega berättar att eleverna inte vet hur man skriver adressen på ett kuvert. Han har haft en övning med dem. Vi pratar om världsvana och curling.

Kaffet är slut i kaféet när vi kommer för att sätta oss. Men det går att välta termoskannan så att det ändå rinner till några droppar. Jag får nöja mig med en halv kopp.

Min kandidat ställer naiva men bra frågor om nästan allt. Hur gör du för att … och så kommer en fråga som är milsdjup och banal på samma gång. Jag försöker svara så gott det går, men ofta hamnar jag i långa utläggningar, svävar iväg.

Mina elever jobbar själva vid datorn, alla koncentrerade på uppgiften utom en, som börjar titta på humorfilmer eller en del andra saker. Jag säger till en gång, jag säger till en gång till. Den tredje gången skäms han, inser själv hur dumt det är, ber om ursäkt.

En elev har målat sig med henna på handen. Jag säger "vad fint det var" och hon blir glad. Jag varnar henne för giftiga allergiframkallande medel, och säger att hon måste vara försiktig. Hon nickar, men verkar mest glad över att ha blivit sedd.