Om det inte fanns några betyg, hur skulle du ändra din undervisning då? Att med jämna mellanrum ställa sig den frågan är ganska intressant för en lärare.
Är din undervisning bara en anpassning till någon kursplan och något utifrån kommande mål? Har du hängt upp alla dina saker, allt du gör, i enlighet med detta, eller finns det någonting annat? Finns det ett större, mer övergripande mål med det du gör? Har du en längtan efter att lära ut något? Och i hur hög grad bygger din förmåga att få eleverna att arbeta på ett förment hot om ett dåligt betyg, och inte på att du verkligen försöker skapa förståelse för och lust till det du håller på med?
Den där frågan ställer till det lite.
Jag tror att i en skola där det inte fanns något betyg skulle mer fokus läggas på att verkligen utveckla förmågor och färdigheter, vi kanske skulle få en lite mer tydlig hands-on-utbildning.
Bildningskravet skulle behöva lite hjälp på traven, till exempel genom att kurser som hade ett mer allmänbildande syfte var obligatoriska. Ett godkäntbetyg skulle vara svårt att helt avskaffa, någon form av utbildningsbevis skulle nog ändå produceras, och då skulle bildningskurser kanske ändå kunna ingå i detta som en obligatorisk del. För eleverna själva skulle nog rösta med fötterna och vara ganska utilitaristiska.
Och hur skulle dessa bildningskurser då undervisas? Vi skulle vara tvungna att prata om lärandets glädje och försöka skapa glädjefulla inspirerande inlärningssituationer. Vi skulle nog individualisera mera och låta elever fördjupa sig på allvar när de verkligen hittade det de var intresserade av.
Hur det skulle vara? Det skulle vara ganska skönt. Jag tror jag skulle gilla det. Jag antar utmaningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar