Tillvarons blinda fläck

David Hume var en skotsk filosof som levde på 1700-talet. Han menade att till och med så grundläggande saker som orsaker, föremålslighet  och jaguppfattning var en slags vanföreställningar, saker som byggde på fördomar som vi hade etablerat i vårt medvetande. Det fanns inget jag, det var bara en mängd lösryckta fragment, upplevelser av disparat slag, som vi satte samman till en självbild eller en föreställning om ett jag. Och det fanns ingen orsak, vi visste att solen sken på stenen, vi kände att stenen blev varm, men vi kunde aldrig riktigt säkert veta att det var för att solen sken som stenen blev varm. Det var bara en gissning, en vana, ett ständigt upprepat mönster som vi i vår naivitet tog för givet.

De verkligt stora upptäckterna har gjorts när någon har vågat ställa sig utanför boxen och sagt att kejsaren inte har några kläder. Vilka är de förgivettagna sanningar om skolan som vi idag upprätthåller, vilken är den blinda fläck som vi så tar för given att vi missar dess uppenbara dumhet? 

Ideligen måste man vända tillbaka, bli ett barn igen, se saker inte för vad de utger sig för att vara, utan för vad de är. Man måste försöka se på det som händer utifrån en naiv ståndpunkt, utifrån en tanke om att ingenting med nödvändighet är sant. Vad vet vi egentligen?

En av de förgivettagna sanningar som jag tycker har genomsyrat den elevsyn som har funnits på senare år är att eleverna egentligen inte tycker det är roligt att lära sig saker, eller att det enda sättet att motivera elever att lära sig saker är med yttre motivation, dvs. pengar, betyg, karriär, behörighet. Jag menar att väldigt mycket av den pedagogik som har lanserats som nya frälsningsläror har haft detta som en underförstådd tes. Elevernas grund för inlärning är något annat än kunskapen själv. Det är en rätt trist syn på människan. 

För mig är kunskap det som gett mitt liv mening, och även sådana saker som jag har haft svårt att uppbåda intresse för, som bokföring och datamanualer, har, när man väl trängt igenom dess yttre skal, visat sig innehålla något av intresse.

För den som inte har den här synen, så måste själva förmedlandet hamna i centrum. Det måste göras roligt, intressant hela tiden. Det roliga finns inte i själva stoffet, det finns enbart i själva sättet det förs fram på. Det är inte fel i sig, självklart spelar det roll hur man undervisar. Men man måste lita på att kunskapen i sig själv är intressant också.