Niondeklassarna i de närliggande grundskolorna har besöksdag på vår skola. Plötsligt vimlar korridorerna av demonstrativt trumpna flickor och pojkar som ännu inte har puberterat. Det händer mycket under det där året till gymnasiestarten och att se all denna pubertala ångest samlad är ett brutalt uppvaknande. Det fysiska är så närvarande, kroppar som ramlar in i varandra. Någon knuffar in någon i ett skåp. Visst gör det ont när knoppar brister.
Det hela avlöper dock väl trots en avancerad logistik som innehåller både programbyten, rektorstal och fika. Min uppgift är att slussa runt dem med en skylt som visar en programtillhörighet från olika samlingsplatser till specifika salar. Det är som att vara guide på en turistattraktion. Här till vänster ser ni en lärare från 1500-talet. Lägg märke till fårorna i ansiktet, hur de påminner om de arabesker som var högsta mode vid den här tiden...
Det är mycket av det man gör som lärare som inte ingår i lärarutbildningen. Man är städare, diskare, chaufför, guide, bollpojke, hoppilandkalle, lekledare, terapeut, psykolog, socialassistent, logoped, sjuksyster, bibliotekarie, kock, medlare, reseledare, ja, nämn ett serviceyrke och jag kan nästan garantera att det är något man har gjort någon gång i sin lärarkarriär.
Mina gamla elever skrattar åt mig där jag går omkring med min skylt. De ser det tragikomiska i det hela. Här går jag och kan inte annat, vill jag säga. Men jag ler bara tillbaka. Jag måste le. Det handlar om marknadsföring. Jag måste vara trevlig. Så då är jag det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar