"Lite jobbigt om facit till det eleven har tränat på redan finns i provet."
Kommentaren kommer med anledning av en diskussion vi har i vår utvecklingsgrupp. Fru R berättar att hon ibland ger eleverna begreppen och deras betydelse på proven. De står redan högst upp på pappret. Det är inte där svårigheten ligger. Svårigheten ligger i att använda begreppen.
Så där ser vi eleven framför oss som har pluggat och pluggat och sedan står allt hen har pluggat på redan på provpappret. Vad ska hen nu göra? Jaså, det handlade inte om det. Det var inte frågan om att kunna en massa lösryckta fakta som ett rinnande vatten. Det var något annat det var frågan om.
Lärande är svårt. Det pågår ett enormt arbete ibland pedagoger och annat utbildningsfolk som handlar om att fånga själva lärandets kvalitet. Var någonstans är det själva inlärningen sker? Kan man kalla det förmågor, kan man kallad det förståelse eller är det en färdighet, eller är det ytterligare något annat som på pricken fångar det där det är frågan om. För när det låter sig beskrivas blir det lättare att komma på hur man ska gå tillväga. Då kan man se vad som fattas. Då kan man använda ett funktionalistiskt perspektiv och reducera ner alltihop till något gripbart. Input A, output B.
Men lärandet är svårt. Det handlar om människor. De krånglar till det hela tiden. De är motsträviga. De uppfattar saker på ett helt annat sätt. De låter sig inte dresseras så lätt.
Men om man nu ska lägga en sådan betoning vid inlärningsprocesser i stället för vid fakta själva, är inte risken stor att fakta själva glöms bort? Motsättningen mellan naturvetenskapliga perspektiv och mer humanistiskt tolkande perspektiv dyker upp i diskussionen. Det känns som frågor utan svar. Eller också är svaret hela tiden både och.
Lärandet är svårt. Varje situation är unik. Du är först och främst människa, inte först och främst lärare. Det är där man måste börja, så känns det.
Existensen föregår essensen var det väl någon som sa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar