I matsalen hamnar jag i gänget med lärarstudenter. Nu är allt annorlunda jämfört med gårdagen. Här finns engagemanget, nyfikenheten, framåtandan. Alla vill! Så mycket lust att diskutera lärandets problematik har jag inte mött hos mina kollegor på mången god dag.
Våra lite trötta samtal undviker samfällt själva problemet. Det är som om den pedagogiska diskussionen är en het potatis som man slår stora lovar kring, som om själva viljan att diskutera skulle innebära ett ifrågasättande av kollegornas yrkesheder.
"Jag har minsann varit lärare i 30 år…"
"Understår du dig att ifrågasätta min kompetens…"
"Så har jag alltid gjort och det har gått bra…"
I stället diskuterar vi gärna sakfrågor eller administration, ominerade fält där alla kan enas i heliga överenskommelser. Hitta en gemensam fiende, ett datorprogram, en ny blankett, en ny pålaga. Eller sväva iväg i en fördjupning i något ämnesområde och få briljera med sakkunskapen, sådant är vi bra på.
Så bryts intrycken mot varandra och jag står där, fortfarande förvirrad, men på ett högre plan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar