Ett lågmält samtal pågår i lysrörets sken. Vad är en skola egentligen? I första hand är den ett möte mellan människor. Det är ett fredligt möte. I bästa fall är det också prestigelöst.
Att få sitta tillsammans med någon annan och få diskutera vad som hände i världen för några sekler sedan är en fantastisk ynnest. Att få reflektera över tillvaron, att få chans att vända och vrida på en tanke för att se vart den leder, det är något märkligt och stort. Utanför fönstret ligger en envis dimma. Eleven som inte har gjort läxan får hjälp av eleven som har varit mer samvetsgrann. Ett tyst mummel pågår någonstans i en avlägsen korridor.
Ibland tänker jag, att för en del elever är jag den enda personen av den sort som jag är, som de någonsin stöter på under sin uppväxt. När man tänker på skolan som en samlingspunkt, som en plats dit eleverna har kommit med bussar från småorter och bondgårdar i trakten eller från lägenheterna i förorten, från akademikerhem eller från arbetslöshetsmisär, då blir det där mötet i lysrörets sken något stort. Här möts vinddrivna existenser från alla håll, det är som ett möte i monsunen. Man hissar flagg och byter erfarenheter.
Det är något märkvärdigt som pågår här. Fred är inte med nödvändighet ett normaltillstånd.
Hur många segel var det han räknade till? Var det fyrtiotvå? Vad hette de som han gav namnet på? Vad var det nu, från flying jigg till mesan? Alla fakta är relevanta. Det finns inget som är för litet för att vara värt att lära. Samtalet fortsätter. Det är inte om segelfartyg det handlar, men det skulle ha kunnat vara det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar