Herr S beklagar sig över att elevernas frimodighet när det gäller muntlig framställning blir mindre och mindre. Borta är 90-talets kaxighet, då ville eleverna hålla tal, nu blir det allt svårare att få dem att stå framför en publik.
En kanske alldeles för enkel analys vore att det har med vår narcissistiska kultur att göra. Man skulle kunna tro att den skulle innebära att eleverna gärna ställde sig och solade sig i den uppmärksamhet som den som står framför en publik får, men i stället blir det tvärtom. Självmedvetenheten ökar och därmed rädslan att göra fel. Trots att så många selfies har lagts upp på de digitala forumen är det bara en bråkdel jämfört med de som har ratats av ett kritiskt öga. Det är bara den vackra versionen av jaget som ska lämnas till beskådande.
Men det är egentligen inte det S är arg på. Han retar sig på att eleverna på något sätt förväntar sig en specialbehandling om de tycker att det är jobbigt att stå inför en publik. "Då ringer mamma och säger att det är synd om lilla X och att jag är hård." Det blir allt vanligare att föräldrarna antar rollen av någon slags skyddspatron för sina protegéer, men ibland kan också specialpedagoger och skolledare spela denna roll. S menar att det både ur moralisk och pedagogisk synvinkel leder till ett problem. Om elever ska specialbehandlas blir det en rättvisefråga, och om man som lärare bara undfallande ger dem en annan uppgift missar man den pedagogiska poängen. Om lilla X har svårt för att hålla tal är behovet att träna desto större.
Självfallet håller jag med S. Det finns situationer där en personlig avvägning måste göras, men det är förstås självklart, det anser både S och jag. Men målet måste vara att gradvis försöka få eleven att göra uppgifterna precis som alla andra.
Så lilla X vill inte hoppa höjdhopp. Men nu står det att vi ska hoppa höjdhopp i kursplanen. Då får X hoppa lite jämfota i korridoren tills X blir trygg med det. Är det också otäckt? Kom här och känn på höjdhoppsribban i alla fall. Nu lägger vi den på marken och går lite fram och tillbaka över den. Känns det bättre nu?
Ytterst handlar detta om skolans dubbla uppdrag. Skolan ska få eleverna att växa både socialt å ena sidan och kunskapsmässigt å andra sidan. Men undantaget för att skydda eleverna socialt är ofta kontraproduktivt för båda uppdragen. Eleven växer inte socialt och lär sig inte heller något. Vård kan ibland vara mindre humant än en viss stränghet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar