Vi hamnar i beordrat värdegrundsarbete. Det finns en närmast religiös tilltro till att uppsättandet av mål ska förändra verksamheter, och det finns en närmast religiös tilltro till att dessa mål ska fångas i enstaka ord, slogans som ska vara grunden för allt arbete.
Så där sitter vi i höstvintereftermiddagen medan mörkret sänker sig över vårt land och försöker finna de rätta orden, som poeter med skrivkramp. Tre ord som ska sammanfatta arbetssättet som ska färga vår verksamhet, det är det som är uppgiften. Ska det vara respekt eller öppenhet, ärlighet eller medmänsklighet? Någon drar till med frihet. Det är väl ändå att ta i. Då borde jämlikhet och broderskap också vara med. Någon försöker med existentiellt. Det är definitivt att gå över gränsen.
Så eftersom vår chef spelar spelet med alldeles lagom mycket självdistans och auktoritet, så får han oss att spela med. Bara lite för vår överlevnads skull passar vi på att raljera lite och föreslå lydnad. Någon går igång och föreslår kyskhet och fattigdom också. Men vi återgår snart till ordningen. Vi har ändå flera hundra kronor i timmen allihop och sitter och gör detta i säkert nästan en timme, tjugo personer. Allt annat än ett seriöst handhavande vore ett slöseri med kommunala medel.
Vad det blev till sist? Redan när vi går ut genom dörren har vi glömt det. Men om någon frågar oss, visst, det är precis så vi arbetar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar