Läs inte det här

Vi driver ett läsförståelseprojekt i svensklärargruppen. Elevernas läsförmåga blir sämre och sämre för varje år som går. Deras ordförråd sjunker, de har svårare att förstå vad de läser. De har svårt att se samband och dra slutsatser utifrån vad de har läst.

Tanken är att vi ska samla ihop en liten bank med lämpliga texter och sedan ska vi göra övningar tillsammans. För att ha något att utgå från när vi gör övningarna behöver vi en teoretisk grund.

Fru O har varit duktig och samlat ihop ett stort material med aktuella artiklar och texter för oss att läsa om frågan. Efter ett tag märker jag hur jag själv läser dessa texter. Eftersom de är dödligt tråkiga i åtminstone en mening lokaliseringsläser jag. Jag letar efter det som är intressant och skummar snabbt igenom det övriga. En text på 46 sidor tar tio minuter att läsa. Ändå har jag hyfsat bra koll på vad det står där, och jag vet vad i detta material som jag tycker är meningsfullt att gå vidare med. Jag konstaterar att jag har utvecklat en sådan förmåga, att jag kan läsa en text på det viset, men samtidigt är det lite skrämmande att jag har gjort det.

Hur långt ifrån eleverna är man då? De stakar sig fram genom texterna som om det var en slalombana. Att läsa är ganska komplicerat trots allt.

Är det ett stressbeteende? Det är det jävla flödet. Hela tiden bara ramlar det på en grejer som man ska göra. När jag läser tidningen har jag kommit på mig själv flera gånger med att börja mitt i artiklarna och sedan börja om och läsa dem från början bara om de verkade intressanta.

Det behövs en kasserare som i Heinrich Bölls novell i Doktor Murkes samlade tystnad, någon som hindrar saker att komma fram till en, någon som öppnar posten åt en och slänger den, som gör att man  slipper ta ställning till den. Någon som håller rent redan i portgången.

Orättvisan som finns i samhället speglas också i läsningen. En del har för mycket pengar, andra har inga alls. En del har för mycket att göra på jobbet, andra är arbetslösa. En del läser för mycket, andra läser inte alls.