Så blev det en eländesblogg till sist ändå. Jag läser igenom förra veckans inlägg och inser att det var inte mycket som var positivt direkt.
Läraryrket är ett yrke där motorn i hög grad är inspiration. Men även den inspirerande behöver inspiration. Inspirationen spiller liksom neråt i systemet. Men vem står högst upp med ymnighetshornet och startar hela processen? Vem måste ideligen överkomma svårigheterna och hålla ångan uppe? Likt Aristoteles orörlige rörare - den som satte igång alla rörelse i världen men själv förblev opåverkad - ska läraren stå på toppen av processen och ösa ur sig positiv livsenergi.
Inte konstigt att en del blir utbrända höll jag på att säga, men det var ju eländesbloggen vi skulle hålla oss borta ifrån.
Jag älskar lärande, jag vill själv fortfarande lära mig. Jag skulle vilja göra varenda skolarbete jag lämnar ut själv. Det är en måttstock på vad man ger ifrån sig: Hade du själv velat göra denna uppgift?
Men... ja ... vad är detta men? Men ibland tar orken slut helt enkelt. Ungefär så.
Läraryrket är ett yrke där motorn i hög grad är inspiration. Men även den inspirerande behöver inspiration. Inspirationen spiller liksom neråt i systemet. Men vem står högst upp med ymnighetshornet och startar hela processen? Vem måste ideligen överkomma svårigheterna och hålla ångan uppe? Likt Aristoteles orörlige rörare - den som satte igång alla rörelse i världen men själv förblev opåverkad - ska läraren stå på toppen av processen och ösa ur sig positiv livsenergi.
Inte konstigt att en del blir utbrända höll jag på att säga, men det var ju eländesbloggen vi skulle hålla oss borta ifrån.
Jag älskar lärande, jag vill själv fortfarande lära mig. Jag skulle vilja göra varenda skolarbete jag lämnar ut själv. Det är en måttstock på vad man ger ifrån sig: Hade du själv velat göra denna uppgift?
Men... ja ... vad är detta men? Men ibland tar orken slut helt enkelt. Ungefär så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar