måndag 16 mars 2015

Den siste mohikanen

Vi försöker organisera skrivningen av de nationella proven i svenska på bästa sätt. Tanken är att vi ska avidentifiera uppsatsproven för att få en rättvisare bedömning. Det blir ett praktiskt bestyr, det är koder som ska skrivas, listor som för ihop koder och namn, vaktinstruktioner och inlämningsinstruktioner, säkerhet och sekretess.

Eleverna ska få skriva på sina datorer och att stänga av nätverket är inte lämpligt med tanke på all annan undervisning som pågår under tiden. Så det blir dubbla vakter och kontroll av att wifi och Bluetooth är avstängt på datorerna för att undvika fusk. Herr E och fru A jobbar med administration och datorer och de är effektiva och målfokuserade. Någon av dem föreslår att vi köper in ett USB-minne var till eleverna för provsituationen, det är på det sättet vi enklare kan undvika att elevernas prov finns kvar på datorerna efteråt och det underlättar hela den administrativa processen. Skolverket har stränga instruktioner om att allt ska raderas och inga prov får finnas kvar i datorerna.

Till sist kommer någon på att eleverna måste få möjlighet att skriva för hand om de så önskar. Kommer det bli ett problem?  Jag ser framför mig den siste eleven med en fortfarande läslig handstil, mödosamt plitande sina bokstävlar i sirliga bågar medan tangentsmattrets orytmiska knatter ackompanjerar raspet av den mjuka blyertsen mot pappret.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar