För första gången tappar jag tron på att jag ska orka genomföra det här projektet. Igår blev det inget inlägg, jag föll bara genom dagen, handlöst, och inget av det jag gjorde fastnade på mig. Att försöka förstå vad som skedde är svårt att delge, men om det här är en plats för reflektion, så kan man väl säga att gårdagen var en dag utan reflektion. Den platsen fanns inte i tiden.
Hur många dagar utan reflektion innehåller våra liv? Är det inte det vi eftersträvar?
Mindfulness, att gå upp i det man gör, att leva i nuet. Men att leva i nuet kan också vara att vara jagad.
Hur stort är vårt behov av att gå utanför oss själva och se oss själva från sidan? Är inte det lika eftersträvansvärt som att leva i nuet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar